Interpellation 2006/07:386 från Mats Pertoft (mp) till Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) om kommunernas förutsättningar att ta emot flyktingar

Fråga från Mats Pertoft (mp) den 6 mars:

Världen upplever återigen en stor flyktingvåg när invånarna i Irak flyr från terror och hot. Det är bra att Sverige öppnar sina gränser och tar emot människor i nöd som behöver skydd och en plats att bygga ett nytt liv på.

Samtidigt är det oerhört viktigt att ge nyanlända flyktingar de bästa förutsättningarna för att kunna starta ett nytt liv i Sverige. Det man missar i det första ögonblicket är oerhört svårt att reparera i efterhand.

I dag är det tyvärr så att ett mindre antal kommuner, inte minst min egen hemkommun Södertälje, står för en orimligt stor andel av flyktingmottagandet i Sverige. Under 2006 kom över 1 000 flyktingar från Irak till Södertälje och för 2007 pekar prognoserna på upp till 2 000 personer. Problemet med koncentrationen av flyktingar till ett fåtal kommuner i landet är mångfasetterat och inte lätt. Inte minst handlar det om att många flyktingar väljer att bosätta sig där man har släkt och vänner.

Men det finns också så kallad hårdvaluta i denna fråga. Så länge som den ekonomiska ersättningen från regeringen till mottagarkommunerna är på en nivå som enligt flertalet undersökningar inte täcker kostnaderna så lär knappast fler kommuner bli mera villiga att ta emot fler flyktingar. Och de som tar emot flyktingar, som till exempel Södertälje, kommer att få allt svårare att leva upp till ambitionen att ge nyanlända flyktingar den bästa tänkbara starten i Sverige. En start som alltid syftar till att så snabbt som möjligt få ut dem i arbetslivet.

Utan en rimlig ersättning blir ett svårt uppdrag ännu svårare. Därför är det av mycket stor betydelse om regeringen så fort som möjligt kommer med besked om att höja introduktionsersättningen för de kommuner som tar emot flyktingar i Sverige. För att ge kommunerna reella chanser att ge de nyanlända bästa tänkbara förutsättningar för en bra start i Sverige och för att förhindra framtida bidragsberoende.

Jag vill därför ställa följande fråga till statsrådet:

Är statsrådet beredd att höja introduktionsersättningen till de kommuner som tar emot nyanlända flyktingar?

13 § Svar på interpellation 2006/07:386 om kommunernas förutsättningar att ta emot flyktingar

 

Anf. 65 Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp):

Herr talman! Mats Pertoft har frågat mig om jag är beredd att höja introduktionsersättningen till de kommuner som tar emot nyanlända flyktingar. 

Jag utgår från att Mats Pertoft menar den statliga schablonersättningen till kommunerna för flyktingmottagande. Den 13 mars besvarade jag tre interpellationer på motsvarande tema. Det jag tog upp i det svaret kan i stora delar gälla även för besvarandet av Mats Pertofts interpellation. Jag ger därför här ett mer kortfattat svar. 

Det finns skäl att anta att antalet flyktingar blir på samma nivå som 2006 eller till och med högre under de närmaste åren. Det kommer att innebära fortsatta påfrestningar när det gäller kommunernas mottagningskapacitet. Jag vill understryka igen att det är ett nationellt ansvar att de personer som på grund av skyddsbehov får uppehållstillstånd ges bra förutsättningar för en snabb etablering i det svenska samhället. Osäkra boendesituationer och koncentration till vissa områden kan försvåra etableringen. Det är därför viktigt att alla kommuner, oavsett politiskt majoritetsförhållande, medverkar till att bereda plats för asylsökande som får uppehållstillstånd. Inte minst kommuner i regioner med en bra arbetsmarknad och god efterfrågan på arbetskraft måste medverka i flyktingmottagandet. 

När det gäller ersättningen till kommunerna var riksdagen enig om, utöver den tillfälliga ersättningen för 2006, att schablonersättningen per individ också skulle höjas från och med 2007 med mer än vad som motsvarade kostnadsutvecklingen. Så har också skett för att i ett längre perspektiv ge kommunerna högre ersättning. 

Inom Regeringskansliet bereds för närvarande direktiv för en utredning om effektivare insatser och incitament för att påskynda arbetsmarknadsetableringen för nyanlända invandrare. Utgångspunkter för en sådan översyn är bland annat att individen ska ha möjlighet att göra egna val och ges incitament att snabbt etablera sig på arbetsmarknaden och lära sig det svenska språket. Inom ramen för utredningsuppdraget kommer frågan om ersättningen till kommunerna att behandlas. 

Anf. 66 MATS PERTOFT (mp):

Herr talman! Jag tackar så mycket för svaret från integrationsministern. Jag håller helt med om att vi har en unik situation. Vi kommer med största sannolikhet att ta emot väldigt många flyktingar i Sverige under detta år. Med tanke på den politiska situationen i Irak ska vi faktiskt vara stolta över att vi kan ge skydd för människor som flyr från våld och krigstillstånd. Just därför ställer jag frågan. Som boende i Södertälje kommun där vi tar emot väldigt många flyktingar från Irak ser jag problemen framför mig. 

Det är naturligtvis positivt att riksdagen var så enig om att höja introduktionsersättningen även permanent från och med 2007 och inte bara tillfälligt till 2006. Miljöpartiet var ju starkt pådrivande i den frågan. Men i dag ser vi att detta inte räcker. Utredning efter utredning visar att detta inte täcker kostnaderna. 90 procent av introduktionsersättningen går till socialbidrag eller direkt introduktionsersättning till de nyanlända. 

Det finns inte tillräckligt med resurser kvar i kommunerna för att ge dem det positiva mottagandet, svenska kunskaper och den väg in i det svenska samhället och arbetslivet som de behöver. Det är då jag är orolig. Samtidigt är jag orolig över att detta ger föga incitament för de kommuner som i dag inte tar emot flyktingar att ändra sin hållning. Om man måste ändra sin hållning samtidigt som undersökning efter undersökning visar att det kostar mer än vad man får från staten att ta emot nyanlända flyktingar ökar knappast benägenheten. Då kommer kommuner som Södertälje, Botkyrka, Malmö och Göteborg att fortsätta att vara de orter där man tar emot flest. Det kommer att belasta dessa kommuner, och det ger också en svår situation i dessa kommuner med starka risker för debatter om främlingsfientlighet och annat när olika resurser måste slåss med varandra. 

Ministern öppnar ändå lite grann för detta i slutet av sitt svar där hon säger att det pågår en utredning i dag om dessa frågor. Är ministern beredd att driva frågan att kommunerna ska få en högre ersättning när de tar emot flyktingar för att klara den stora anstormningen i år och att klara den framöver också och skapa det incitament, den positiva morot, som vi behöver för att fler kommuner i Sverige ska ta sitt ansvar och ta emot flyktingar? Det är inte konstigt om kommunerna nekar. 

Vi kan ha politiska och moraliska synpunkter på detta, och jag är den första som tycker att alla kommuner borde göra sin plikt och ta emot flyktingar, öppna sina dörrar. Absolut. Tyvärr är det ofta ganska välbärgade kommuner dessutom som säger nej. Om man inte vill arbeta med tvångsåtgärder behövs det faktiskt morotssystem som fungerar. Hur långt är den nuvarande regeringen beredd att gå i denna fråga? 

Anf. 67 IBRAHIM BAYLAN (s):

Herr talman! Under mina resor runt om i landet, inte minst i många av landets skolor, får jag ofta frågan: Varför bosätter sig invandrarna tillsammans? Blir det då inte mycket svårare att komma in i det svenska samhället? 

Svaret på det är egentligen tvådelat. Det första är väldigt enkelt. Det är en mänsklig drift. När man flyttar till ett annat land flyttar man ofta till det område där väldigt många människor bor som kommer från det egna hemlandet. Man har en språklig och kulturell samhörighet. Det är inte konstigare än att väldigt många människor som utvandrade från Sverige hamnade i så kallade svenskkolonier. Svenskar som i dag flyttar till exempel till Spanien hamnar i så kallade svenskkolonier med svenska kyrkor, svenska skolor med mera. Till och med bidrar Sverige ibland till att driva skolor i andra delar av världen, så kallade svenskskolor. 

Det är det första skälet. Det är en naturlig mänsklig drift, man dras till varandra.  

Men det är tyvärr inte det enda skälet. Det andra skälet, som inte är fullt lika positivt, är naturligtvis att inte alla kommuner i vårt land tar emot flyktingar. Det finns ett antal kommuner som systematiskt har stängt dörrarna och inte alls är beredda att ta ett solidariskt ansvar för den som jag ändå tycker generösa och humana flyktingpolitik som vi ska ha. Dessa kommuner är ofta välbärgade kommuner med en borgerlig majoritet som styr.  

I interpellationssvaret anger regeringens företrädare att det inte handlar om politiska majoritetsförhållanden. Också i andra sammanhang för regeringens företrädare fram att det kanske framför allt handlar om den ekonomiska ersättningen, det är den man ska se över. Det är väl bra. Det är väl förtjänstfullt om man kan öka stödet till kommunerna för att möjliggöra en bättre introduktion och en bättre arbetsmarknadsintroduktion. 

Sanningen är den att många av de kommuner som i dag är inte med om att ta ett solidariskt ansvar inte är fattiga kommuner. För dem kan det omöjligen egentligen vara en ekonomisk fråga. Det är landets mest välbärgade kommuner det handlar om. Det handlar om kommuner som Täby, Danderyd, Nacka, Vellinge och andra som inte på något sätt kan sägas gå på knäna rent ekonomiskt. Då måste det naturligtvis vara något annat som gör att man inte känner att man vill vara med och ta ett solidariskt ansvar för den nationella flyktingpolitik som vi ändå för oavsett vilken regering vi har haft. 

Nej, herr talman, jag tror att det är dags att vi börjar fundera och resonera hur vi på andra sätt skulle kunna se till att få en jämnare spridning av flyktingmottagandet över våra kommuner. Jag tror att det skulle vara till stor fördel för de människor som kommer hit att faktiskt kunna bosätta sig i andra kommuner än de traditionella som Mats Pertoft räknade upp, Södertälje, Malmö, Botkyrka där jag är uppvuxen och andra kommuner som inte bara tagit sitt ansvar utan tagit mer än sitt ansvar och varit oerhört solidariska. Det har naturligtvis lett till att vi fått en del bekymmer, som i fallet Malmö där man bitvis går på knäna när det handlar om skolsituationen, bostadssituationen med mera.  

Är det inte dags, statsrådet, att göra något vederhäftigt, göra något ordentligt för att få en bättre spridning av flyktingmottagandet i vårt land, för att få en bättre integration och ett bättre solidariskt ansvarstagande i vårt land? Det räcker inte med att göra som statsrådet kolleger gör, dela ut flygblad på den egna kommunkonferensen. Mer handlingskraftig än så är väl den nya regeringen, hoppas jag. 

Anf. 68 Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp):

Herr talman! Det går inte att understryka ofta nog att vi ska vara stolta över att vi har möjlighet att ta emot skyddsbehövande i vårt land. Det hoppas jag att vi ska fortsätta att kunna göra många år framöver.  

Jag är bekymrad över att kommunerna har det väldigt ansträngt, speciellt Södertälje och Malmö som många nyanlända väljer att söka sig till. Den friheten vill jag inte begränsa, men jag inser att det blir bekymmersamt för kommunerna. Det beror på väldigt många olika saker. Det allra viktigaste är kanske att vi har haft en lågkonjunktur, vi har haft många år då det inte kommit några nya jobb så att människor har kunnat söka jobb och så snabbt som möjligt fått komma ut i arbete. 

Vi kan nog säga att ersättningar inte räcker, men de kommer inte heller att räcka om vi inte skapar en situation där människor så snabbt som möjligt kommer ut i arbete. Oavsett hur mycket pengar vi lägger på introduktionen handlar det till syvende och sist om att fort komma ut i arbete. Regeringen är beredd att vidta olika åtgärder för att underlätta för kommunerna att ta emot men också för att underlätta för enskilda personer att så fort som möjligt etablera sig på arbetsmarknaden. 

Vi återkommer till vissa av åtgärderna redan i vårpropositionen, som presenteras om några veckor. Men jag vill ändå påpeka att vi inte kan fokusera alldeles för mycket på introduktionsersättningen, utan vi måste se till helheten, hur vi förbättrar arbetsmarknaden, näringslivsmarknaden för att det ska skapas fler jobb så att alla vuxna friska som kan och vill arbeta också ska kunna göra det. 

Det gäller också att göra rätt från början. Vi ställer frågan redan när flyktingen anländer: Vem är du? Det gör vi för att handlägga en asylansökan. Det är lika relevant att från början ställa frågan: Vad har du med dig i ryggsäcken? Vad har du för erfarenhet? Hur ser du på framtiden i ditt eventuella nya hemland när du får uppehållstillstånd? Kan vi ställa rätt frågor från början kan det underlätta för människor att från början fatta rationella beslut om var i landet till exempel det är bäst att bosätta sig för att man ska kunna etablera sig själv och sin familj i det nya samhället.  

Därför ser jag fram emot det arbete som pågår på Justitiedepartementet hos migrationsministern med att förbättra informationen för nyanlända via Migrationsverket men också genom den nya organisationen. Jag är övertygad om att landshövdingarna, när de förhandlar med sina kommunpolitiker, kan skapa den solidaritet som vi alla efterfrågar, det vill säga att ta hänsyn till vilka kommuner i länet flyktingar söker sig automatiskt och var man placerar dem som inte har sökt sig till vissa kommuner. Då avlastar man de kommuner som har fått alldeles för många egna boende personer.  

Jag är övertygad om att vi kommer att klara den flyktingström som är på väg till Sverige, och ännu bättre: De som kommer hit kan känna att deras erfarenhet och kunskaper – många av dem kommer tydligen att vara högutbildade på alla möjliga sätt – nyttjas på bästa sätt i samhället för att de också ska vara med och bygga det framtida välfärdssamhället Sverige.  

Anf. 69 MATS PERTOFT (mp):

Herr talman! Jag tackar även för detta svar. Vi är överens i väldigt många frågor. Fokus måste naturligtvis ligga på att få ut de nyanlända flyktingar i jobb så fort som bara är möjligt. Det därför jag inte tar upp de frågorna i min interpellation. 

Vi är också överens om att vi ska göra det möjligt för människor att bosätta sig i hela landet. Det är jättebra att man tydligt i ett väldigt tidigt skede informerar om förutsättningarna för boende i Sverige och var detta går bra och inte. 

Vad jag fokuserar på är problemen. I dag är det ekonomiska läget för staten det bästa på väldigt länge. Under förra mandatperioden beslutade riksdagen att höja introduktionsersättningen. 

Nu är det dags för den nya regeringen att också visa sitt ansvar. Hur bra det än är och vilka fina regler vi än har behövs pengar. Det finns kommuner som tar emot för att människor flyttar dit. De blir belastade när de inte får introduktionsersättning från staten som täcker kostnaderna. 

Undersökning på undersökning visar att 90 procent av själva ersättningen går åt till introduktionen. Det blir knappt några pengar över av den till att bekosta svenskundervisning etcetera och få ut människor på arbetsmarknaden. Då faller hela den politiska retoriken platt. 

Detta är något som man till exempel kan läsa om på Kommunförbundets hemsida. Det är inte ett faktum som uppmuntrar fler att aktivt försöka få flyktingar att bosätta sig i kommunen. 

Jag ser det själv hemma hos mig i Södertälje. Det är en stor belastning med de flyktingar som inte kommer ut i arbetslivet. Vi har många arbetsplatser i Södertälje och låg arbetslöshet. Men de okvalificerade jobben finns inte som kan vara den första vägen in. 

Jag håller helt med integrationsministern om att de flyktingar som nu kommer från Irak är högutbildade. Det är jätteviktigt att se till att de får valideringar och kommer i jobb så fort som möjligt. Men det är ändå ett problem. 

Jag saknar svar på detta. Är regeringen beredd att på ett positivt sätt få fler kommuner att ta sitt ansvar och också se till att det inte är en ekonomisk belastning för dem som tar sitt ansvar? 

Nästa vecka kommer man att i kommunstyrelsen i Södertälje att diskutera det ekonomiska läget. Jag vet att det är svårt bland annat på grund av socialbidragen och att många flyktingar fastnar i den fällan. 

Hur mycket man än gör, hur många vackra ord man än säger och omorganisationer man än beslutar om i riksdagen, är det verkligheten på det kommunala planet. Där menar jag att regeringen har ett ansvar. 

Nu när det finns mer pengar i statens kassakista än på väldigt länge måste man också se till att de hamnar hos de kommuner som tar ansvaret att ta emot flyktingar. 

Anf. 70 IBRAHIM BAYLAN (s):

Herr talman! Statsrådet och vi alla kan nog vara överens om att det allra bästa är om människor får komma ut i arbete och både göra rätt för sig och göra en insats för det nya land som de bor i. Det gör en hel del för stoltheten och naturligtvis också en hel del för förmågan att försörja sig själv. 

Faktum är att ett av de absolut viktigaste verktygen för att komma in på arbetsmarknaden men också för att känna sig som en del av det svenska samhället är det svenska språket. Det svenska språket vet jag av egen erfarenhet att man lär sig bäst om man får umgås i miljöer där det används konsekvent och regelbundet. 

Det är mot den bakgrunden som det blir så oerhört mycket svårare när vi får en väldig koncentration av antalet flyktingar till kommuner som Södertälje, Malmö, Botkyrka med flera. Det är kommuner som varit med och tagit ett stort ansvar. 

Det är oerhört viktigt att vi får fler kommuner att ta ett ansvar. Det i sig underlättar introduktionen och gör det mycket lättare att lära sig svenska. Man umgås i miljöer där människor talar svenska dagligdags. Då ser man behovet av att lära sig, och det blir också så mycket lättare att göra det. 

Det är mot den bakgrunden som jag känner en stor oro för att regeringen inte tar det på allvar genom att föra en ordentlig dialog med de kommuner som hittills vägrat att vara med och ta ett solidariskt ansvar för flyktingmottagandet. 

Det enda konkreta jag hittills har sett från regeringen var när en av statsrådets kolleger stod och delade ut flygblad på Moderaternas kommunkonferens och bad kommunföreträdarna att vara med och ta ett större ansvar. Det kan väl inte vara det enda som en regering ska hemfalla till? En regering ska ju regera landet. 

Är det inte dags, statsrådet, att visa lite handlingskraft och ta tag i detta och se till att kommuner som Täby, Danderyd, Nacka, Vellinge och andra välmående kommuner är med och tar ett solidariskt ansvar för flyktigmottagandet så att vi får en bättre integration till gagn både för dem som kommer hit men också för alla som bor i vårt land Sverige? 

Anf. 71 Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp):

Herr talman! Ibrahim Baylan nämnde Tobias Billströms aktivitet på Moderaternas kommunala riksmöte, eller vad det heter. Det är ganska viktigt att inse att det är kommunpolitiker som fattar beslut huruvida kommuner ska ta emot flyktingar eller inte. 

Är det inte en bra gest när man har sina kommunpolitiker samlade att också samtala om en så viktig fråga? Det är därför vi står här och har en interpellationsdebatt. Hur ska vi få fler kommuner att ta emot flyktingar? 

Han har faktiskt gjort en liten insats. Han har talat med sina kommunpolitiker. Jag hoppas att Ibrahim Baylan och hans kolleger kan tala med sina kommunpolitiker nästa gång de ses. Jag tänker i varje fall tala med mina kommunpolitiker när vi ses i Örebro i april. Det är också en viktig sak. 

Vi måste komma bort från att göra en sak i taget och i stället göra flera saker. Återigen är det viktigt att jobben kommer. Då måste man se till att ha reformer som underlättar för arbetsgivare att anställa och också för de nyanlända att kommer ut på arbetsmarknaden. 

Nystartsjobb gäller för alla. Från dag 1 när människor har fått uppehållstillstånd har de rätt till nystartsjobb. Det kommer flera reformer av det slaget som gäller från dag 1. Det handlar inte om att introduktionstiden ska innebära säråtgärder, och först efter det får de vara med i det som vi alla andra har fått ta del av som har bott här i Sverige ett tag. 

Reformer som görs ska vara generella och gälla från dag 1 när människor får uppehållstillstånd. Därmed menar jag att regeringen tar sitt ansvar för att underlätta för kommunerna att kunna ta emot flyktingar. Allting kan inte handla om introduktionspengen. 

Vi måste se till att göra organisationen enklare för att människor ska kunna fatta rationella beslut och flytta till rätt ställe. Vi måste också se till att det finns arbete för att inte introduktionsperioden ska dra ut på tiden. Det är vad det handlar om. 

Självklart ska vi tillsätta en översyn av introduktionsersättningen. Då kommer vi också att få se hur mycket pengar det handlar om i det här fallet och hur mycket kommunerna ska få för att kunna täcka de kostnaderna. Jag menar att de akuta problemen just nu handlar om att det ska skapas fler jobb och att flera ska komma ut på arbetsmarknaden. 

Jag håller med om det som sades om sfi. Ju mer människor väljer att sprida ut sig, desto bättre blir det för deras möjligheter att kunna lära sig svenska. Men det handlar också om hur man reformerar sfi och ser till att sfi kopplas till praktik. 

Det gäller att se till att sfi handlar mer om yrkessvenska än konversationssvenska. Konversationssvenska kan du alltid få och kommer att få i umgänge med andra människor bland annat på arbetsmarkanden. Men det handlar om att lära sig språket utifrån det yrke man kan tänka sig eller vill inrikta sig mot. 

Sfi ingår också i översynen. Det har gått alldeles för många år utan att man har gjort någonting med sfi. Det har gått alldeles för många år utan att vi har gjort rätt sak från början, det vill säga redan från dag 1 när en person anländer till Sverige och ansöker om asyl. 

Jag menar att de sakerna måste korrigeras nu. Det är vad regeringen håller på att jobba med för fullt. 

Anf. 72 MATS PERTOFT (mp):

Herr talman! Jag vill än en gång påpeka att jag i min interpellation inte har ifrågasatt jobbpolitiken. Man måste se till att det finns arbete så tidigt som möjligt. Jag påpekar det ofta för mina partikamrater. 

Jag vet att man i Södertälje, där Miljöpartiet är med i majoriteten, nu ser över allting just i syfte att se till att människor kommer ut i arbetslivet så fort som bara är möjligt. 

Jag fokuserar på introduktionsersättningen i min fråga. Där har jag inte sett att någonting har hänt hittills. Det finns de kommuner som i dag tar emot väldigt många flyktingar och tar sitt ansvar, i motsats till andra som avstår från detta. Detta är en viktig fråga att inte deras kommunmedborgare ska behöva få en ytterligare belastning. Det här gäller ju ofta kommuner som har en svår social situation redan. 

Nu hör jag från integrationsministern att man ska se över introduktionsersättningen. Jag tar det här som ett löfte att man verkligen kommer att göra det här och kommer att gå igenom de siffrorna, bland annat som Sveriges Kommuner och Landsting tog fram för ungefär ett halvår sedan. Men problemet gäller uttrycket ”se över”. Det är bråttom. Det här är en situation som finns i dag och som man faktiskt måste ta tag i i dag.  

I Södertälje räknar vi med att det kommer mellan 2 000 och 3 000 personer bara 2007. Det kom ungefär 1 000 personer förra året. Då toppade vi Sveriges kommunlista över vem som tar emot flest per invånare. Det här blir ju en belastning, och det är ju den belastningen som borde vändas till det positiva tillskott som det är med kompetenta människor från hela världen som kommer till Sverige.  

Därför menar jag att jag gärna vill ha ett löfte från integrationsministern att här kommer att ske en förändring snart. 

Anf. 73 Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp):

Herr talman! Vad översynen kommer fram till kan varken jag eller Mats Pertoft svara på. Vi får se vad man kommer fram till.  

Återigen: För mig är det viktigaste att genomföra reformer som underlättar för människor att så snabbt som möjligt komma ut i arbete: att se till att det skapas jobb, att se till att underlätta för arbetsgivare att anställa och att se till att göra det lönsammare för kommuner att faktiskt fokusera just på att åtgärderna i de individuella handlingsplanerna ska syfta till att människor kommer ut i jobb så fort som möjligt.  

Det kan inte vara så att vi ska låta människor gå två år i introduktion utan att ha kommit ut på arbetsmarknaden. Forskningen visar att det som händer under första året – i Sverige eller vilket land som helst – är väldigt viktigt för framtiden. De som missar första året riskerar också att tio år framåt inte komma ut på arbetsmarknaden. Därför menar jag att det viktigaste inte kan vara hur hög introduktionsersättningen är, utan det viktigaste är vilka åtgärder vi ska sätta in så att människor så fort som möjligt under sitt första år kommer ut på arbetsmarknaden. Det är där jag försöker fokusera all min kraft, och det är det regeringen försöker jobba med. Men vi återkommer till vårpropositionen, så kanske också Mats Pertoft får lite fler svar på sina frågor. 

Överläggningen var härmed avslutad.

Källa: www.riksdagen.se