Den nya kursplanen för SFI en framgång

Skolverkets utvärdering visar att den nya kursplanen uppfyllt de förhoppningar som fanns.  SFI har länge anklagats för bristande flexibilitet och oförmåga att anpassa utbildningen till individens förutsättningar. ”Läkare läser tillsammans med analfabeter” är ett påstående så ofta upprepat att det framstår som sanning, ungefär på samma sätt som påståenden om att vi i Sverige har massvis av läkare som taxichaufförer. Flexibilitet och individualisering är nu institutionaliserat. Studieanordnare beskriver idag en engagerad verksamhet där individer inplaceras på olika studievägar och kurser efter noggrann kartläggning av de studerandes förutsättningar. Differentiering har blivit verklighet.

Utvärderingen visar att den nya kursplanen är omtyckt i kommunerna, av lokala aktörer som lärare, rektorer, socialtjänst och arbetsförmedling och av studenterna. ”Uppdelningen på flera kurser ger en överblick och en psykologiskt lättare situation för dem som har en lång väg att gå. För dem som inte klarar D-kursen”…”är det av stor betydelse att kunna sluta sfi med betyg och bibehållen självkänsla, istället för att låsas in i ett utbildningssystem under många år och sedan sluta som en misslyckad avhoppare.” (Skolverket, 2006, sid.50)

Fler tar examen

Den nya kursplanen examinerar lika stor andel studenter på den högsta nivån D. Av dem som inte läser svenska hela vägen till nivå D examineras idag hälften på lägre nivåer. Andelen studenter med någon form av examen i svenska har alltså fördubblats från en tredjedel till två tredjedelar. 

Dags att ta itu med de institutionella förutsättningarna

Allt är inte positivt. Utvärderingen visar på flera kvarvarande problem av ekonomisk och praktisk natur i samband med svenskutbildningen. Men de ligger oftast utanför studieplanens inflytande i de system som omger svenskutbildningen. Samverkan i kommunerna är ofta bristfällig. Kommunernas drivkrafter att bedriva en effektiv språkutbildning kan med rätta ifrågasättas. Utvärderingen uppmärksammar ett känt faktum: problemet med samordningen mellan sfi och svenska som andraspråk. Genom att svenska som andraspråk till skillnad från sfi berättigar till studiemedel kan det ligga i kommunernas intresse att föra över studenterna från sfi till svenska som andraspråk. Förhållandet till lokala arbetsförmedlingar är också ett ständigt återkommande problem genom deras höga krav på dokumenterade kunskaper i svenska.

Kommunernas och andra aktörers bristande incitament för att bedriva en för individ och samhälle effektiv introduktion har också uppmärksammats av Integrationsverket. Det ”finns incitament hos handläggare att försöka överföra arbetslösa till någon annans försörjningssystem. Utrikes födda akademiker i grundläggande vuxenutbildning kan till exempel överföras från kommunalt försörjningsstöd till det statliga studiefinansieringssystemet och i slutändan överflyttas försörjningsansvaret till den enskildes egen plånbok.” (Rapport Integration 2005, sid.13)

Den nya kursplanen för svenskundervisning för invandrare har varit lyckad. Den ger genom sin flexibilitet och individuella anpassning goda förutsättningar för att lära sig svenska. Nu är det dags att se över de hindrande system som omger sfi-undervisningen. Kommuner och andra lokala aktörer måste sätta individens behov före de egna kortsiktiga intressena. Deras incitament att handla för samhällets och individens bästa måste ses över. Också individens drivkrafter för att fullfölja undervisningen måste undersökas förutsättningslöst. Inte minst måste vi på ett bättre sätt än i dag veta varför en så stor andel fortfarande avbryter undervisningen.

henrik.emilsson@temaasyl.se