Rapport från Riksdagen: Interpellation 2006/07:7 av Kalle Larsson (v) till statsrådet Nyamko Sabuni (fp) om Den borgerliga integrationspolitikens omfattning
2006-11-06
Från Riksdagen: Interpellation 2006/07:7 av Kalle Larsson (v) till statsrådet Nyamko Sabuni (fp) om Den borgerliga integrationspolitikens omfattning
Fråga av Kalle Larsson (v) (10 oktober)
1997 ersattes den tidigare invandrarpolitiken med integrationspolitik, då man kunnat konstatera att den tidigare förda politiken hade medverkat till växande utestängning och underordning. Behovet av perspektivskifte erkändes som stort. Men på de tio år som gått har någon stor förändring inte skett i praktiken. Fokus på särlösningar har legat kvar, vilket bidragit till ytterligare stigmatisering. Samhället har kunnat urskilja delaspekter av diskriminering, rasism och underordning men inte hur de hänger ihop. Det har betraktats som undantag snarare än praxis.
Sverige och världen har aldrig varit rikare. Samtidigt ökar orättvisorna i landet. Detta märks genom diskriminering och utanförskap. Det svenska klassamhället har i dag en tydlig etnisk prägel.
Socialstyrelsens Social Rapport 2006 visar tydligt att en allt större andel av landets fattiga har utländsk bakgrund. Av de fattiga vuxna som fanns år 2003 var cirka en tredjedel födda utomlands eller hade utländsk bakgrund. Risken för fattigdom ökar om en av föräldrarna är född utomlands och ökar ytterligare om båda är det. Samma rapport visar också att den etniska segregationen under perioden har ökat markant. Socialstyrelsen pekar på att befolkningen i de områden som kan benämnas som mycket resurssvaga, som Rinkeby, Rosengård och Gunnared, alltmer har kommit att utgöras av så kallade synliga invandrargrupper. Den ekonomiska segregationen sammanfaller alltmer med den etniska.
Medelinkomsttagaren i Rosengård, Gunnared och Rinkeby tjänar ungefär hälften av vad medelinkomsttagaren gör i Limhamn, Askim och på Östermalm. Tre gånger fler av den arbetsföra befolkningen har jobb i Limhamn jämfört med Rosengård och dubbelt så många har jobb på Östermalm jämfört med i Rinkeby.
Även Rädda Barnens rapportering visar på detta mönster. Här påvisas att samtidigt som barnfattigdomen minskar i Sverige växer klyftorna mellan olika grupper av barn, och då är etnicitet en viktig faktor. Om man jämför ekonomisk utsatthet mellan barn med svensk respektive utländsk bakgrund under åren 1991 och 2002 har skillnaden kraftigt förstärkts. Risken för barn med utländsk bakgrund att bli fattiga ökade från 2,7 till 4,2 gånger större, trots den ekonomiska uppgång som skedde i slutet på 1990-talet.
Personer som invandrat misstänkliggörs ständigt och denna utpekandets retorik har använts både för att vinna missnöjesröster och för att på sikt genomföra systemförändringar. Med detta förstärks stigmatisering och utanförskap och försämras möjligheterna för en lyckad integrationspolitik.
Vänsterpartiet lät under sommaren Sifo fråga 1 000 personer om hur de tror elfte septemberhändelserna och den efterföljande kampen mot terrorismen påverkar svenskarnas inställning till personer med utländsk bakgrund. Resultatet var entydigt. En majoritet av de tillfrågade tror att kampen mot terrorismen, i Sverige och världen, har negativ påverkan på svenskarnas inställning till personer med utländsk bakgrund.
Som konsekvens av terroristjakten efter elfte september har vi fått se hur främlingsfientlighet och islamofobi breder ut sig i hela västvärlden. Detta har medfört en djupt rotad känsla av förtryck och misstänkliggörande hos många muslimer och invandrargrupper i västvärlden.
Undersökningen visar att 67 % av kvinnorna och 62 % av männen tror att kampen mot terrorismen har en negativ påverkan på svenskarnas inställning till människor med utländsk bakgrund. Störst andel ja-svar (70 %) finns inom åldersgruppen 30@49 år, och hos de Sacoanslutna (72 %). I Sydsverige och Malmö menar närmare 75 % av de tillfrågade att inställningen hos svenskarna blivit mer negativ. Det är inte överraskande men kan inte bara förklaras med att många människor med utländsk bakgrund bor här, eftersom svaren i Stockholm och Göteborg gav en mer positiv bild. Högerextrema, främlingsfientliga partier har starkt fäste i Skåne, vilket kan vara en påverkande faktor.
Hos de olika partisympatisörerna finns en gemensam övervikt för ja-svar, dock med ett gap mellan vänsterpartisternas 76 % och folkpartisternas 57 %. Om vi ser till svaren från dem som förmodas ha egen erfarenhet, nämligen de som själva är födda utanför Norden eller har en förälder som är det, svarar 69 % att svenskarnas inställning påverkats negativt, jämfört med 65 % av hela gruppen.
För att komma till rätta med de klyftor som finns mellan rika och fattiga och mellan etniska svenskar och personer med utländsk bakgrund krävs att omfördelning sker. Integrationspolitiken ska omfatta alla som lever i Sverige. Det krävs en politik som inte enbart handlar om att stärka dem som har mindre, utan som också riktar fokus mot dem som sitter på tillgångarna och makten.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Nyamko Sabuni:
1. Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att integrationspolitiken ska omfatta alla som lever i Sverige och att integrationsinsatser ska riktas även mot personer från etniskt verkligt segregerade bostadsområden?
2. Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att människor med utländsk bakgrund inte ska stigmatiseras eller hotas av främlingsfientliga tendenser i etablerade partiers politik?
Anf. 173 Statsrådet NYAMKO SABUNI (fp):
Fru talman! Jag vill tacka Kalle Larsson, som inte har möjlighet att närvara, för att jag får debattera mot någon annan. Det är alltid spännande att eventuellt möta nya argument i vissa ämnen. Kalle Larsson och jag debatterade väldigt mycket under valrörelsen. Det har vi också gjorde de föregående fyra åren. Det är trevligt att nu få debattera med Josefin Brink.
Kalle Larsson ställde frågan till mig om vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att integrationspolitiken ska omfatta alla som lever i Sverige, och att integrationsinsatser ska riktas även mot personer från etniskt verkligt segregerade bostadsområden. Kalle Larsson har vidare frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att människor med utländsk bakgrund inte ska stigmatiseras eller hotas av främlingsfientliga tendenser i etablerade partiers politik.
Mitt svar till Josefin Brink, som är här i stället för Kalle Larsson, är att grunden för regeringens integrationspolitik är att alla som lever i Sverige ska respekteras som individer med samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Det är utanförskapet, inte invandrarskapet, som är utgångspunkten för de insatser för integration som regeringen avser att presentera. De rapporter Kalle Larsson hänvisade till i sin fråga visar mycket riktigt att klyftorna i samhället ökade under den förra regeringens mandatperiod. Den hittills förda integrationspolitiken har inte lett till de resultat som önskades.
Arbete och språk är viktiga nycklar till integration. Därför är regeringens satsningar på nystartsjobb och jobbavdrag viktiga integrationspolitiska satsningar. Nystartsjobb innebär att arbetsgivaravgifterna tas bort för den som varit arbetslös länge. Nystartsjobb ska kunna erbjudas bland annat asylsökande som beviljats uppehållstillstånd, kvotflyktingar och dessa gruppers anhöriga under de tre första åren efter att uppehållstillstånd har beviljats. Det betyder att nyanlända invandrare inte längre hamnar utanför de generella arbetsmarknadsinsatserna, som de ofta gjort förut. Vid anställning kommer de också in i försäkringssystemet. Jobbavdrag innebär att alla som arbetar får ett avdrag på inkomstskatten. Det blir mer lönsamt att arbeta för alla.
Alla former av diskriminering måste bekämpas kraftfullt. Därför vill vi sammanföra de olika diskrimineringslagarna till en gemensam lagstiftning och även slå samman de fyra ombudsmännen mot diskriminering till en myndighet. Skadestånden ska vara kännbara vid diskriminering i såväl offentliga som privata verksamheter. Därför kommer regeringen också att se över hur regleringen av ersättning för kränkning vid diskriminering bör utformas. En väg att minska risken för diskriminering i arbetslivet är att använda ett anonymiserat anställningsförfarande. Ett försök med anonymiserade ansökningar genomförs inom den offentliga sektorn, och resurserna till DO förstärks.
Vi vill att människor ska ha makt över sin tillvaro och kunna påverka sina egna val. Ett första steg är egenförsörjning. De som står utanför arbetsmarknaden står ofta även utanför de områden som enligt Kalle Larsson är verkligt segregerade. En politik för arbete och tillväxt är också en politik för stärkt egenmakt.
Sedan till Kalle Larssons fråga om åtgärder för att människor med utländsk bakgrund inte ska stigmatiseras eller hotas av främlingsfientliga tendenser i etablerade partiers politik. Det bästa skyddet mot en sådan stigmatisering är, återigen, en politik som respekterar människor som individer. Regeringen avser att föra en sådan politik. Samtidigt vill jag betona att samtliga partier har ett ansvar att se till att människor med utländsk bakgrund varken stigmatiseras eller diskrimineras. Främlingsfientlighet ska bekämpas inom alla samhällsområden.
Då Kalle Larsson, som framställt interpellationen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav andre vice talmannen att Josefin Brink i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 174 JOSEFIN BRINK (v):
Fru talman! Jag börjar känna mig som en filibuster. Men man väljer faktiskt inte själv när man ska få sina debatter. Kastar man in många frågor får man skylla sig själv. Det är dock helt utan min förskyllan att jag står här en gång till.
Jag ska göra Nyamko Sabuni besviken genom att i stället för att ta debatten läsa upp ett svar från Kalle Larsson. Han tackar så mycket för svaret och hälsar följande: Interpellationsdebatter placeras tidsmässigt efter vad som lämpligt för ministern, och interpellantens möjligheter att närvara efterfrågas inte. Jag får därför på detta sätt meddela att jag inte har möjlighet att närvara när svaret avges. Jag är sedan tidigare inbokad på ett mycket angeläget arrangemang som inte varit möjligt att omboka eller bli ersatt vid. Ministern har dock ingen anledning att känna sig lugn. Jag är övertygad om att vi inom kort kommer att få ses igen. Det ser jag för min del fram emot. Det hälsar Kalle Larsson.
Anf. 175 Statsrådet NYAMKO SABUNI (fp):
Fru talman! Det förtjänar att noteras till protokollet att jag tackar Kalle Larsson för att jag eventuellt nu får gå hem och pussa mina barn. Tack!
Källa www.riksdagen.se