Jag vill att du tittar på mig när jag talar med dig - Om asylsökandes kommunikationsmöjligheter

Inledning:
"Som medborgare i Sverige betraktas det som en självklarhet att när så önskas utnyttja de möjligheter som finns att påverka sin egen och samhällets situation. Förvisso kan frågetecken uppkomma kring vilka påverkansmöjligheter vi i realiteten har, eller vilket intresse som finns från gemene man att utnyttja sina medfödda politiska privilegier. Men faktum kvarstår att medborgare i Sverige befinner sig i en situation där de kan förmedla sig och tillgodogöra sig information genom olika kommunikationskanaler såsom insändare, massmediala nyheter och Internet. Medborgarna har även möjlighet att i stor utsträckning utnyttja samhällets olika resurser och funktioner som exempelvis myndigheter, barnomsorg och sjukvård, vilket även gäller medborgare med födelseort utanför Sverige, något som de flesta ser som en självklarhet. En grupp i Sverige vars kommunikationsmöjligheter det dock råder ovisshet om, är de som vistas i landet som asylsökande i väntan på besked om uppehållstillstånd.

Den 22 december 2005 framkom uppgifter om att en blind asylsökande man ombetts av en enhetschef på migrationsverket att titta på henne då hon talade till honom. Utan att gå in på ironin i denna uppmaning eller att dra några generella slutsatser utifrån ett individuellt agerande, kan vi sluta oss till att det helt klart är befogat att ifrågasätta på vilka villkor asylsökande kan antas göra sin röst hörd och delta i den offentliga diskussionen. Vilken uppfattning har egentligen staten vad gäller denna målgrupps rättigheter och möjligheter till påverkan och kommunikation? Asylsökande ingår i gruppen pre-citizens1, d.v.s. individer som
lever i ett samhälle utan att vara fullvärdiga medborgare men med möjlighet att uppnå medborgarskap i framtiden, varför de bör förberedas för detta (jfr. Sundström, 2001: 154). Överhuvudtaget finns mycket lite forskning om precitizens och om asylsökande i synnerhet. Det talas nästan uteslutande om rättigheter i anslutning till medborgarskapet, medan de som står utanför hamnar utanför diskussionen. Detta arbete framstår därmed som ett försök att uppmärksamma och problematisera de asylsökandes situation."