Rapport från Riksdagen: Interpellation 2006/07:35 Symbolisk förnyelse av integrationspolitiken av Luciano Astudillo (s) till statsrådet Nyamko Sabuni (fp)

Rapport från Riksdagen: Interpellation 2006/07:35 Symbolisk förnyelse av integrationspolitiken av Luciano Astudillo (s) till statsrådet Nyamko Sabuni (fp)

Inkom: 2006-10-26
Besvarad: 2006-11-17

Luciano Astudillo (s)

Den borgerliga regeringen och den nya integrationsministern, Nyamko Sabuni, ägnar sig åt symbolisk förnyelse av integrationspolitiken. Ministern ger sken av att hon ger politiken en ny inriktning när hon i själva verket fortsätter på den redan gällande inriktningen.

Om man dessutom tittar på innehållet i den ”nya” integrationspolitiken som regeringen föreslår i budgetpropositionen 2007, liknar det den integrationspolitik som Socialdemokraterna har fört. Med andra ord är varken inriktningen eller innehållet i integrationspolitiken något nytt; det enda nya är den symboliska handlingen att lägga ned Integrationsverket.

Det kan dock konstateras att regeringen genomför saker och ting i fel ordning. I stället för att först utreda och sedan åtgärda börjar statsrådet omvänt med att först åtgärda (lägga ned Integrationsverket) för att senare utreda konsekvenserna och effekterna av nedläggningen. Det är oansvarigt att lägga ned Integrationsverket utan att ha en tydlig uppfattning om vem det är som ska ta över stafettpinnen eller vilken inriktning politiken ska ha.

Jag är den förste att erkänna att den nuvarande integrationspolitiken och Integrationsverkets roll och ansvar bör ifrågasättas och omprövas. Detta var anledningen till att den förra socialdemokratiska regeringen under år 2005 tillsatte en parlamentarisk kommitté @ Integrationspolitiska kommittén (Ju 2005:09) @ med uppgift att se över integrationspolitikens inriktning och organisation. Integrationspolitiska kommittén ska enligt direktiven lämna sitt slutbetänkande den 1 juni 2007. Enligt uppgift som nått mig kommer regeringen också att lägga ned utredningen.

Om vi ska motverka utanförskap och diskriminering i samhället behöver vi hitta långsiktiga lösningar som delas av så många som möjligt. I annat fall riskerar vi att få fyra förlorade år under den närmaste mandatperioden.

Jag vill därför fråga statsrådet följande:

1. Avser statsrådet att föreslå en förändring av integrationspolitikens nuvarande ambition och inriktning som uttrycks genom mål?

2. Vilka underlag har legat till grund för beslutet att lägga ned Integrationsverket?

3. Vem eller vilka ska sköta Integrationsverkets uppdrag om kunskap och samordning av myndigheternas och kommunernas verksamhet?

4. Baserat på vilken kunskap och med vilka metoder avser statsrådet att samordna integrationsperspektivet i regeringens samlade politik?

Svar på interpellation 2006/07:35 om symbolisk förnyelse av integrationspolitiken

Anf. 64 Statsrådet NYAMKO SABUNI (fp)

Herr talman! Luciano Astudillo har frågat mig om jag avser att föreslå en förändring av integrationspolitikens ambition och inriktning som uttrycks genom mål. Luciano Astudillo har också frågat mig vilka underlag som har legat till grund för beslutet att lägga ned Integrationsverket och vem eller vilka som ska sköta Integrationsverkets uppdrag om kunskap av myndigheterna och kommunernas verksamhet. Slutligen har Luciano Astudillo ställt frågan om med vilken kunskapsbas och med vilka metoder jag avser att samordna integrationsperspektivet i regeringens samlade politik. 

Inriktningen på regeringens integrationspolitik är att Sverige ska bli ett land med möjligheter för alla. Den generella politiken på alla områden ska utformas efter människors individuella behov, inte deras bakgrund. Det är utanförskapet, inte invandrarskapet som ligger i fokus för regeringens integrationspolitik. Invandrare ska respekteras som individer och inte betraktas som ett homogent kollektiv. Huvudregeln är att det är genom generella åtgärder vi genomför vår integrationspolitik. Undantag från detta ska endast komma i fråga vad gäller invandrares första tid i Sverige.  

Riksdagen beslutade 1997 att införa en ny integrationspolitik. Syftet med omställningen var att gå från invandrarpolitikens säråtgärder till en integrationspolitik som utgår från och riktar sig till hela samhället. I propositionen som låg till grund för beslutet konstaterade den förra regeringen att den förda politiken kommit att förstärka en uppdelning av befolkningen i ett ”vi” och ett ”dom” (prop. 1997/98:16). Politiken hade därigenom bidragit till det utanförskap som många invandrare och deras barn upplever i det svenska samhället. Åtta år efter omställningen granskade Riksrevisionen den förra regeringens genomförande av integrationspolitiken (RiR 2005:5). Granskningen visade att integrationspolitiken inte fått avsett genomslag och att säråtgärder utifrån invandrarskap inte begränsats till den första tiden i Sverige. Alliansregeringen kommer att göra det som den socialdemokratiska regeringen inte mäktade med, nämligen att verkställa riksdagens ambition att gå från invandrarpolitik till integrationspolitik. 

Utanförskapet kan inte brytas genom isolerade åtgärder. Därför krävs såväl insatser mot diskriminering som en politik som främjar arbete, språkkunskaper och ett tryggare samhälle. Detta är grundbultar i den integrationspolitik som regeringen kommer att föra. Vi har redan påbörjat detta arbete i budgetpropositionen genom vår omläggning av arbetsmarknadspolitiken, en ny skolpolitik och förstärkningar av polis och rättsväsende.  

Regeringen avser att föreslå sammanslagningar av flera myndigheter för att arbetet i staten ska bedrivas effektivare och kraftfullare. Avvecklingen av Integrationsverket är ett led i detta arbete för att effektivisera den statliga administrationen. Att sådan effektivisering är nödvändig inom integrationspolitiken framgår inte minst av den tidigare regeringens uppföljningar av resultaten på området. Dessa redovisas i budgetpropositionen, och visar hur utanförskapet har ökat under den förra mandatperioden trots det rådande konjunkturläget.

Även Riksrevisionens granskningar av den förra regeringens styrning av integrationspolitiken, publicerade i rapporterna Från invandrarpolitik till invandrarpolitik (RiR 2005:5) och Statliga insatser för nyanlända invandrare (RiR 2006:19) har legat till grund för vår bedömning. 

Regeringen kommer att återkomma till frågan om vilka av Integrationsverkets nuvarande uppdrag som ska överföras till andra statliga myndigheter eller andra huvudmän. En utredare kommer att göra en särskild analys av Integrationsverkets uppdrag och verksamhet. Analysen som ska bli klar omkring årsskiftet innefattar frågan om vilka delar av uppdraget som bör fortsätta i annan regi. En utgångspunkt är att det i första hand är ett ansvar för regeringen att leda och samordna myndigheters arbete. Den kunskap som finns samlad på Integrationsverket ska tas till vara och utvecklas.  

Den förra regeringens integrationspolitik misslyckades. Den 1 januari 2007 inrättar vi ett nytt departement med ansvar bland annat för samordning av arbetet för integration. Alla departement och alla myndigheter kommer att ha ett ansvar för att genomföra insatser för att bryta utanförskapet inom det egna området. Detta ökade ansvarstagande inom den generella politiken är det viktigaste verktyget för att omsätta integrationspolitikens ambitioner till verklighet.  

Anf. 65 LUCIANO ASTUDILLO (s)

Herr talman! Tack, ministern, för svaret. På sätt och vis blir jag glad när jag hör Sabunis svar. Det går inte att förstå på annat sätt än att den socialdemokratiska integrationspolitiken får leva vidare. 

Inriktningen är att Sverige ska bli ett land med möjligheter för alla. Den generella politiken på alla områden utformas efter människors individuella behov, inte deras bakgrund. Invandrare ska ses som individer och inte som homogena kollektiv. Huvudregeln är generella åtgärder och inte säråtgärder. Undantag ska endast komma i fråga när det gäller invandrarens första tid i Sverige. Man talar om bättre utbildning i svenska, kortare väg till arbete och ökade insatser för att motverka diskriminering. 

Vad i detta är nytt? Detta är ju socialdemokratisk integrationspolitik.  

Även om ni försöker paketera och framställa er integrationspolitik som ny är det samma politik som vi har haft sedan 1997 i fråga om inriktning och många gånger även i fråga sakinnehåll. Om ni vill ändra inriktningen måste ni återkomma hit till kammaren och ändra målen. Det är ju det beslut som togs 1997 om integrationspolitiken som är grunden. Det är i stort sett som att arbetet fortgår.  

Jag kan inte låta bli att bli orolig. Samtidigt som Nyamko Sabuni sätter stort värde på Riksrevisionens granskning av styrningen av integrationspolitiken så verkar hon inte förstå granskningens innehåll. Rapporten är nämligen otillräcklig som underlag för att vidta en massa åtgärder.  

För det första: Riksrevisionen pekar i sin rapport på problemen, men man ger inga svar när det gäller lösningar på de problem som integrationspolitiken har haft i fråga om styrningen. Det sägs ingenting om hur vi exempelvis förbättrar styrningen och samordningen mellan olika myndigheter.  

För det andra: Riksrevisionen har inte heller enligt rapporten granskat målen i integrationspolitiken. Det har nämligen inte Riksrevisionen i uppgift att göra, utan den ska granska att man lever upp till de mål som riksdagen har lagt fast. Mycket talar för att målen såsom de är formulerade i dag bidrar till ett vi-och-de-tänkande vid genomförandet av politiken, trots att det inte var ambitionen med de mål som lades fast 1997.  

Vi socialdemokrater tog till oss av denna kritik. Det var därför som vi tillsatte en parlamentarisk kommitté. Den skulle bland annat titta på inriktningen, samordningen och styrningen av politiken. Men den har Nyamko Sabuni valt att lägga ned, trots att den har genomfört i stort sett hela sitt arbete – 75 % av sitt uppdrag. Jag satt för övrigt i den kommittén.  

Därutöver har regeringen beslutat sig för att lägga ned Integrationsverket innan man vet vilka effekter nedläggningen får eller vad som kommer i stället.  

Jag är inte bara orolig. Jag tycker att det är uppseendeväckande. Dessa frågor om segregation och utanförskap är nämligen en av vår tids stora utmaningar. I stort sett i varje europeiskt land brottas man med dessa problem och dessa utmaningar. Vem minns inte upploppen i Frankrike, morden i Holland som har lett till en iskall stämning i landet, högerpopulismens framväxt i Danmark, i Norge och för övrigt i land efter land? Men här i Sverige har vi fått en regering som kan och vet allt. Det är lite arrogant och lite stöddigt, men inte imponerande. När man samtidigt granskar de åtgärder som vidtas så är det bara symboliska förändringar. Det är mycket prat, men i stort sett fortgår arbetet som vanligt.  

Det som däremot är oroväckande är att det kommer att drabba framför allt de människor som lever i segregation och utanförskap. Och de bär ni ett stort ansvar för nu också.  

Anf. 66 Statsrådet NYAMKO SABUNI (fp)

Herr talman! Det är inte i fråga om inriktning och mål som det är skillnad mellan den förra regeringens och den nya regeringens politik. Jag tror att de är ungefär desamma. Men skillnaden mellan den förra regeringen och den nya regeringen är att den här regeringen har ambitionen att verkställa det som man lovade i valrörelsen, och man har redan påbörjat det, det vill säga en generell politik för flera jobb, en förnyelse av arbetsmarknadspolitiken från bidragshantering och projekt till konkret jobbförmedling, och nystartsjobben är ett sådant exempel. Det handlar om en ny skolpolitik med fokus på ordning och reda, och alla barn ska ges en chans att lämna grundskolan med godkända betyg. Det handlar om förstärkningar till polis och rättsväsende. Alla har rätt att bo i områden där samhället stävjar skadegörelse och otrygghet. Det handlar om en sammanslagning av diskrimineringslagarna för att man ska få en myndighet som är effektiv och starkare i samhället för att kunna hjälpa dem som utsätts för diskrimineringen. Det är på det sättet som vi bryter utanförskapet.  

Ni må ha sagt detta i retoriken. Men den gamla regeringen har inte levererat.  

Kunskapsbyggande och uppföljning är jättebra. Man tog fasta på det, och man såg till att det kom till stånd. Och vi ska utnyttja denna kunskap och denna uppföljning till att just omvandla det till verksamhet. Det går inte att tala om det.  

Den förra integrationsministern Jens Orback talade i denna kammare om att kuggarna tar i. Man vägrade att erkänna det ökande utanförskapet. Man sade: Nej, folk har börjat få jobb. Nej, det fungerar inte alls dåligt inom sfi, och så vidare.  

Men nu är det så att människor känner igen verkligheten där ute. De lever i den. Utanförskapet ökar.  

De undersökningar som Folkpartiet genomförde under den förra mandatperioden visade att det 1990 fanns tre så kallade utanförskapsområden och att det 2004 hade blivit 157. Kuggarna tog inte i, Luciano Astudillo. Kuggarna malde ned människor, och utanförskapet ökade. Det är skillnaden mellan din och min politik.  

Sedan är det inte myndigheter, Integrationsverket eller kommittéer och utredningar, som löser de problem som vi ser i dag, utan det är verklig politik. Det handlar om jobb, det handlar om utbildning, det handlar om trygghet, och det handlar om kampen mot diskriminering. Det kommer att lösa problemen, och det är det som vi har påbörjat. 

Anf. 67 LUCIANO ASTUDILLO (s)

Herr talman! Nej, det är helt sant att det inte är myndigheter som förverkligar integrationen. Det är inte heller en kommitté som ska leverera svaren på hur man löser integrationsproblemen. Men hur förbättrar vi den här politiken? Hur blir vi bättre på att samordna skolpolitiken, introduktionen och mötet med nyanlända? Hur ser vi till att ta vara på det? I detta sammanhang är styrningen av de myndigheter som du numera leder viktiga. Och det är viktigt att du tar vara på det uppdraget.  

Vi har sagt mycket. Och vi har gjort mycket också. Vi har satsat mycket på skolan. Vi har satsat för att göra vägen till arbete kortare. Vi har år ut och år in satsat mer i kampen mot diskriminering. Och mycket av det har ni tagit över nu. Och ni tycker att det har varit ett bra jobb, annars hade ni avvecklat det.  

Men det som ni har gjort har varit närmast en parodi. Först beslutade ni er för att lägga ned Integrationsverket. Sedan får vi veta att Integrationsverket inte har misslyckats med sitt uppdrag. Det sade först Andreas Carlgren, tidigare generaldirektör i myndigheten, och sedan Nyamko Sabuni till mig vid en frågestund här. Nej, Integrationsverket hade inte misslyckats med sitt uppdrag, utan det var det regleringsbrev som man hade fått, och som man förvisso hade levt upp till, som var misslyckat.  

Men då kan man ju ändra på regleringsbrevet och komma med en ny inriktning till myndigheten. Den har ju mycket kunskap som ni förvisso vill ta till vara, har jag förstått. 

Därefter lägger man ned den integrationspolitiska kommittén, en bred parlamentarisk kommitté som har att titta på inriktningen, styrningen och målen som är viktiga verktyg för att förverkliga den politik som inte fullt ut fått genomslag, som inte fixar skolan, som inte fixar att folk kommer i arbete och som inte lyckas göra tillräckligt mycket för att bekämpa diskrimineringen. Den här kommittén lägger man ned.  

I pressmeddelandet från Regeringskansliet sägs att skälet till att man lägger ned denna kommitté är att politiken inte har fungerat. Men varför tillsätter man en utredning? Det var ju därför som vi tog till oss av den kritik som fanns och ville göra något åt detta.  

Men här har vi en stöddig regering som vet och kan allt och vet precis hur man gör. Men det som man går miste om när man lägger ned denna utredning är samtalet över blockgränserna. Där fanns alla partier representerade, och det är viktigt för att klara av detta viktiga politikområde.  

Därefter tillsätter man en ensamutredare som ska se över Integrationsverkets uppdrag och verksamhet. Detta uppdrag hade för övrigt denna kommitté.  

Det är nästan skrattretande. Det är en parodi.  

Sedan kan man läsa den opolitiska ordförandens och huvudsekreterarens artikel i Dagens Nyheter. De skriver i samband med nedläggningen av kommittén: 

Tyvärr kan ogenomtänkta förändringar som regeringen gör inom integrationspolitiken motverka integrationen och öka utanförskapet. Dessutom finns risken att det skapas stiltje på ett sakområde som behöver förändras eftersom man skapar en illusion om att förändring skett när det mesta i själva verket är som det alltid har varit.  

Ja, det är skrattretande, men man sätter skrattet i halsen när man förstår vad det handlar om. Det handlar ju om människor som lever i utanförskap, vilkas utbildning man inte tar till vara och som inte kommer i arbete tillräckligt snabbt. Många unga människors framtidshopp släcks alldeles för tidigt när de inte klarar skolan. Här har ni ett stort ansvar nu, och ni tar inte det.  

Anf. 68 Statsrådet NYAMKO SABUNI (fp)

Herr talman! Jag vet inte riktigt vad det är för problem som Luciano har. Båda två har vi precis lyckats beskriva målen med politiken. Vi har beskrivit vad som är viktigt för att bryta utanförskapet. Skillnaden är att hans regering under tolv år inte lyckats genomföra det de säger att de ska genomföra. Min regering har börjat med att lägga en budget som just tar itu med de problem som finns. Jag vet inte riktigt vad du, Luciano, är ute efter. 

Nu är det så att du inte möter en stöddig regering, utan du möter en ödmjuk regering som tar till vara den kunskap som finns och som vill omvandla kunskapen till reell verksamhet därför att människorna där ute inte längre har tid att vänta på socialdemokratiska utredningar. Nu har de valt in en ny regering som faktiskt vill handla. Vi tänker använda den tid vi nu fått, den möjlighet vi fått och äran vi fått till att faktiskt se till att förbättra möjligheterna för de flera tusentals människor som i dag lever i utanförskapsområden. 

Inte heller vet jag riktigt vad den kommitté som du satt med i har kommit fram till för information som vi inte här redan har pratat om. Om vi är överens om målen och om vi är överens om vad som behövs när det gäller den generella politiken för att komma åt problemen i utanförskapsområden, vad är det då för nytt som ni kommit fram till och som vi kommer att gå miste om? Ingenting, Luciano! Den utredning, den kommitté, du satt med i är inte annorlunda än de tidigare utredningarna. Den här utredningen kom inte mer fram till nya lösningar än de tidigare utredningarna.  

Problemet är att vi inte har haft en regering som mäktat agera. Nu har vi en regering som gör det. Det avser jag att göra under de här fyra åren. Jag och övriga i regeringen ska se till att det skapas jobb, att skolan fungerar samt att sfi återigen reformeras så att flera än bara en tredjedel lämnar den skolan med godkända betyg, att flera fångas in i utbildningen och att utbildningen får samma status som alla andra utbildningar i Sverige. 

Vi ska bekämpa diskrimineringen. Många människor känner sig diskriminerade. Där kan jag väl ge er credit. Ni har i alla fall påbörjat arbetet med sammanslagningen beträffande den här lagen och ombudsmännen. Vi ska fortsätta med det arbetet. 

Skillnaden mellan oss, Luciano, är inte retoriken i politiken och inriktningen, utan skillnaden är att vi handlar och ni pratade. Ni vägrade att erkänna problemen. Kuggarna tog i, sade ni. Men kuggarna malde ned. Vi tänker inte lura medborgarna på det sätt som ni har lurat medborgarna i tolv år. Det vägrar jag och det vägrar regeringen att göra. 

Anf. 69 LUCIANO ASTUDILLO (s)

Herr talman! Sabuni frågade retoriskt vad som är problemet. Vi tycker ju likadant. Men det är inte riktigt så. 

Först och främst sade jag – det är viktigt att slå fast detta – att mycket talar för, vilket många av dem som jobbar på det här området säger, att målen så som de är formulerade leder till ett vi-och-de-tänkande i genomförandet av politiken. Förstår Sabuni det?  

Det betyder att vi sannolikt måste ändra på målen för att komma bort från vi-och-de-tänkandet. Där hade hon kanske behövt en parlamentarisk utredning för att komma fram till vilka mål som är de bästa för att komma bort från vi-och-de-tänkandet. Fortsätter vi med de mål som ligger fast enligt det svar jag fått kommer vi att fortsätta att föra en vi-och-de-politik. 

Sedan säger sig Sabuni vara ödmjuk, och hon säger att den här regeringen är ödmjuk och vill handla kraftfullt. Jag respekterar det, men samtidigt är det också så – det skrev också huvudsekreteraren för utredningen i sin debattartikel – att mycket av kunskapen saknas om hur vi bäst gör detta. Hur ser vi till att bäst samordna myndigheterna? Hur ser vi till att tvärsektoriella arbetsområden som integrationspolitiken och jämställdhetspolitiken bäst fungerar? 

Den kunskapen finns inte. Därför användes den här kommittén för att ta reda på det och samla kunskap och fakta för att därefter handla. Det här är allvarliga frågor. Det handlar om människor som lever i utanförskap. Det handlar om människor som inte får jobb tillräckligt snabbt. Det handlar om ungdomar som inte fixar skolan. Där har vi ändå haft ett tryck uppifrån men inte fått genomslag för den politik som vi vill föra. 

Jag tror att den här regeringen i höst har gjort ett ödesdigert misstag som kommer att drabba framför allt de människor som i dag drabbas av segregation och utanförskap. 

Anf. 70 Statsrådet NYAMKO SABUNI (fp)

Herr talman! Om det handlar om jobb, utbildning, trygghet och kampen mot diskriminering tror jag att medborgarna där ute uppskattar en regering som faktiskt lägger fram förslag för att komma till rätta med det i stället för att den ska ägna ett halvår åt att analysera om målen är de rätta eller inte. 

Vi har sagt, Luciano, att det är utanförskapet som ska bekämpas. I utanförskapet finns också etniska svenskar.  

(LUCIANO ASTUDILLO (s): Ja.) 

Det är inte invandrarskapet som är problemet. Vi ska inte ha en politik som vänder sig till gruppen invandrare. Vi har en politik som vänder sig till gruppen som har det svårt: arbetslösa, barn som inte klarar skolan med godkända betyg och människor som av olika anledningar diskrimineras. Det är det som politiken handlar om, och det är det arbetet vi börjat med i denna budget. 

Jag förstår fortfarande inte vad problemet är. 

Överläggningen var härmed avslutad.  

Källa: www.riksdagen.se