Bokslut över integrationspolitikens resultat

Hur vet vi om integrationspolitiken har lyckats eller inte?

Är de skillnader som finns mellan inrikes- och utrikes födda ett resultat av den förda integrationspolitiken? Eller beror skillnaderna på hur andra politikområden ser ut, på invånarnas diskriminerande attityder eller på invandrarna själva? Kanske har Integrationsverket påverkat resultatet på något sätt? Det är vad debatten om integration handlat om ända sedan Integrationsverket bildades 1997. Tioårsperioden har präglats av en jakt på nya förklaringar på, vad de flesta uppfattar, en misslyckad integration.

Statens styrning av integrationspolitiken

Efter att frågan om strukturell diskriminering inte längre ansågs som den viktigaste för att förbättra integrationen kom allt mer av det politiska intresset att handla om statens styrning av integrationspolitiken. Statskontoret, statliga utredningar och myndigheter fick uppdrag att utreda frågan om statens styrning.  

Integrationsverkets sista rapport innan nedläggningen den 1 juli 2007 är en del av detta arbete. Rapporten ”Integrationspolitikens resultat” var tänkt att ge åtminstone en antydan till svar på frågan om integrationspolitikens resultat. I budgetpropositionen för 2006 satte statsmakten upp 24 mål och anvisade 69 indikatorer för uppföljning av måluppfyllelsen inom elva olika samhällsområden – rättsväsendet och den statliga arbetsgivarpolitiken, sysselsättning, boende, utbildning, hälsa, socialförsäkring, demokrati, kultur, diskriminering och introduktionen av nyanlända invandrare. 16 myndigheter har på uppdrag av den förra regeringen tillsammans arbetat för att följa upp och analysera integrationspolitikens resultat. Integrationsverket har ansvarat för den samlade övergripande analysen som bygger på sektorsmyndigheternas analyser och redovisning av indikatorer.

Rapporten gör oss inte så mycket klokare. Den bekräftar den bild som Integrationsverket och andra gett tidigare. Inom i stort sett alla samhällsområden finns stora klyftor mellan inrikes och utrikes födda. Men på frågan varför det ser ut som det gör, och vilken roll politiken och myndigheterna har spelat för resultatet får vi inget svar. Integrationsverket konstaterar att myndigheternas analyser inte ger svar på orsaken till att tillståndet för integrationen ser ut som det gör.

Fortsatt stora klyftor mellan inrikes och utrikes födda

Mycket kortfattat visar indikatorerna att:

• Under det allra senaste årets (2006) starka konjunktur har det skett en förbättring av sysselsättningen.
• Sysselsättningsgraden är fortsatt lägre för utrikes födda än för inrikes födda, men andelen sysselsatta bland de utrikes födda har ökat och skillnaderna mellan inrikes och utrikes födda män har minskat.
• Få aktiviteter sker under introduktionen som kan påverka individens möjligheter till ett socioekonomiskt jämlikt liv i Sverige. Indikatorerna tyder på att de flesta erbjuds SFI och egentligen inget mer. Rapporten visar att det ofta är kommunen som är ensam utförare av insatser, snarare än samordnare av samtliga sektorsmyndigheters insatser.
• Klyftan i skolresultatet för elever med utländsk respektive svensk bakgrund ökade under perioden.

Integrationsverket skriver att resultaten pekar på att diskriminering finns, men knappast framstår som den enda förklaringen till förekommande skillnader mellan personer av svensk respektive utländsk bakgrund.

Rapporten visar också att personer som inte kommer från västländer generellt sett är mer sjuka, i högre grad sysslolösa, bor sämre, är fattigare och har barn med sämre skolresultat. Sådana mönster finns också i våra grannländer Norge och Danmark. Kanske bör man därför, som i Danmark och Norge, i fortsättningen göra särskilda uppföljningar av denna grupp snarare än för utrikes födda generellt.

Vad visar Integrationsverkets samlade sektorsövergripande analys?

Integrationsverket konstaterar att boendesegregation påverkar integrationen negativt. De som bor i ekonomiskt utsatta områden presterar sämre i skolan och på arbetsmarknaden än de som bor i mer välbärgade områden. Att det finns ett sådant samband mellan boendesegregering och integrationsmöjligheter står allt mer klart och borde leda till mer eftertanke från politiskt håll.

Många av de andra indikatorerna, som de för socialförsäkringssystemet, ohälsa och socialbidrag samvarierar med anknytningen till arbetsmarknaden. Också trångboddhet är relaterad till utrikes föddas svaga etablering på arbetsmarknaden. Man kan därför säga att andelen sysselsatta är den bästa indikatorn rent generellt när det gäller integration eftersom det är såväl en orsak – och effekt – av utanförskap och marginalisering inom andra samhällsområden. Till det ska, enligt Integrationsverket, läggas diskrimineringen, som givetvis också kan ha effekt inom samtliga samhällsområden.

Bokslut av integrationspolitiken

Det har lagts mycket möda på den process som nu avslutas med denna rapport. Sedan 2003 har arbetet med att ta fram indikatorer på integrationspolitikens genomslag pågått på departementsnivå. Det har varit svårt att både få med sig och att samordna insatser mellan myndigheterna och mellan myndigheter och departementet.

Rapporten om integrationspolitikens resultat skulle, var det tänkt, ge en annan typ av analys än den som finns i Rapport Integration där integrationens tillstånd och utveckling analyseras. Istället skulle analysen mer handla om vilken roll politiken och myndigheterna har spelat för integrationspolitikens resultat. På så sätt skulle integrationspolitikens genomslag kunna utvärderas. Är det så att myndigheterna verkar enligt de mål som integrationspolitiken satt upp? Om det är så, hur kan styrningen av myndigheterna i så fall förbättras för att integrationspolitikens resultat kan förbättras.

Tyvärr kan det konstateras att rapporten inte levererar den typen av analys. Den ger inte det fördjupade svar som var tänkt på varför tillståndet för integrationen ser ut som det gör. Rapporten ger heller inget svar på vilken betydelse myndigheternas insats för integration spelar. Därmed kommer beslutsfattare inte heller att kunna använda sig av rapportens resultat i sin styrning av de statliga myndigheterna på det sätt som det var tänkt.

Integrationsverkets bokslut, rapporten ”Integrationspolitikens resultat”, blir på det sättet också ett bokslut av den förra regeringens integrationspolitik där tanken att använda myndigheterna för att genomföra en aktiv integrationspolitik var central. Den nya regeringen har tagit över den förra regeringens principer och mål för integrationspolitiken. Samtidigt har de en annan syn på hur integrationspolitiken ska få genomslag i verkligheten. Alliansregeringen inriktar sig på att förändra ekonomiska strukturer, som till exempel socialförsäkringssystem och skatter, snarare än att förfina den statliga styrningen av myndigheterna. I det nya Sverige ska integrationen sköta sig själv. I det perspektivet behövs inte längre Integrationsverket, inte heller detta bokslut.

Henrik Emilsson, Henrik.Emilsson@temaasyl.se